Loppis, auktion och partiaktiviteter

Posted on | August 29, 2010 | Comments Off

Läs Anna Gustavssons krönika om Rångedala marknad!

Vi i vänsterborås var på plats, i cirkeln på fotbollsplanen på furuvi i den lilla byn Rångedala strax utanför Borås. Idrottsföreningen ligger nedanför skolan mitt i byn. En bit bort byggs en ny idrottshall vilket var behövligt, för den nuvarande hallen som är anknuten till skolan är liten. En stund senare kom det ytterliggare tre vänsterpartister från Ulricehamn. Ulla, Eva och Jan-Olof. Eva kommer från samma by som jag, en liten by utanför Rångedala. Dessutom så kommer Lennarts förfäder kommer från Toarp och Peter från Dalsjöfors.

Det fanns många stånd, en stor loppis och en scen där det hölls auktion. I den röda byggnaden serverades det mat och dryck samt fika. Så oss gick det ingen nöd på.

Där stod vi och glänste, mitt emellan de två lokala Boråspartierna. Vi drog till oss flest människor tack vare Lennarts härliga retorik och empati. Lokalbefolkningen kände igen den sanna toarpsandan och drogs likt magneter till hans lokala utstrålning. Lennart höll till vid vårt tält mestadels, och även våra kamrater från Ulricehamn. Jag och Peter tog en vända bland stånden och försökte sprida vår propaganda gällande Lars Ohlys besök på Hässletorg den 1 september. Vi fick säkert en och en annan följeslagare.

Det var inte direkt något tryck på planen där vi stod, men vi gick runt och snackade med människor, både ”fölk” från ”böggda” och utomsocknes. Vi hade hamnat lite avsides, vi partier. Det flockades mest vid loppisen och bland de vanliga stånden där de såldes leksaker och kläder med mera.

Vi talade med en finsk kvinna som kom fram till vårt bord som jag hade träffat på torget under gårdagen, då vi lyssnade på Arja Saijonmaa. Hon röstar på oss lokalt sade hon, hon var rödgrön. Hon förstod inte varför människor från arbetarklassen kunde rösta på alliansen, om de går på sjukbidrag eller är arbetslösa, hur tänker de? Det var för henne obegripligt. Jag, Peter och Lennart instämde, och vi fortsatte samtalet i enighet.

Jag träffade även en före detta granne som uttryckte sitt missnöjde över händelserna på Norrby, han sade att han visste precis vilka de var som hade härjat på Norrby, och med det menade han invandrare. En person bredvid mig, som jag känner sedan skoltiden, skrattade och sade, ja, de heter inte precis Svensson i efternamn! Jag sade att det inte alls behöver vara invandrare, och förtydligade att den segregation som råder är samhällets ansvar. Jag berättade även att när jag jobbade under många år på Norrby så var det inga bränder eller stök alls i stadsdelen. De som var mest högljudda var de svenska alkoholisterna, vilket förstås är tragiskt. Men dem talar ingen om. Gäller det däremot invandrare, så ropas det högt!

Jag blir illa berörd, för jag kan slå vad om att min före detta granne inte känner en enda asylsökande eller invandrare. För de som är okunniga och saknar empati, så är det tankesättet ”Vi och dem!” som gäller. Det finns inget vidvinkelperspektiv. Det är lätt hänt att på en liten ort, där det inte bor några invandrare, att fördomar föds. Här kommer återigen segregationen in som boven i dramat.

Jag vill även understryka att det även fanns gott om vänstersympatisörer och andra trevliga människor på plats vid furuvi i den lilla byn Rångedala.